The summer night is like a perfection of thought
Jag längtar, längtar, längtar och längtar. Just nu gör jag inget annat än att längta. Jag längtar bort från Sverige, bort från kylan, bort från allt lagom, bort från alla människor (inte alla!), bort bort bort!
Idag var det några i min klass som frågade mig vad det var som var så speciellt egentligen. Hur förklarar man det för någon som inte har den drömmen, för någon som inte känner det jag känner? Jag förstår det nästan inte själv, det är ju bara en känsla, en dröm som jag har haft i så många år. "Det är ju ingen mening med att åka, du måste ju gå med 96orna, varför skulle du vilja göra det?"
Så det jag har gjort den senaste tiden är alltså att längta. Men samtidigt som jag längtar bort blir jag mer och mer rädd för varje dag som går. Allt är så verkligt nu, speciellt sen jag fick familj, det kommer faktiskt hända på riktigt och det har aldrig riktigt slagit mig förut. Jag vill att skolan ska vara bra, jag vill att familjen ska vara bra, jag vill att människorna ska vara bra, jag vill att den andra utbytesstudenten jag ska bo med ska vara snäll, jag vill att allt ska bli bra. Det är mycket möjligt att jag är överkänslig just nu, det känns som att det enda jag gör just nu är att ta in all dålig information, vänder det bra till dåligt samtidigt som jag längtar och övertalar mig själv att det kommer att bli bra.
Alla dessa känslor kan ju också bero mycket på vädret just nu, det otroligt tråkiga, blöta, trista, kalla vädret som jag inte orkar leva i. Jag vill att det ska bli vår och att det ska bli sommar och att jag ska få åka så jag slipper kalla slaskiga Sverige. En sammanfattning är alltså JAG VILL ATT TIDEN SKA GÅ.
Idag var det några i min klass som frågade mig vad det var som var så speciellt egentligen. Hur förklarar man det för någon som inte har den drömmen, för någon som inte känner det jag känner? Jag förstår det nästan inte själv, det är ju bara en känsla, en dröm som jag har haft i så många år. "Det är ju ingen mening med att åka, du måste ju gå med 96orna, varför skulle du vilja göra det?"
Så det jag har gjort den senaste tiden är alltså att längta. Men samtidigt som jag längtar bort blir jag mer och mer rädd för varje dag som går. Allt är så verkligt nu, speciellt sen jag fick familj, det kommer faktiskt hända på riktigt och det har aldrig riktigt slagit mig förut. Jag vill att skolan ska vara bra, jag vill att familjen ska vara bra, jag vill att människorna ska vara bra, jag vill att den andra utbytesstudenten jag ska bo med ska vara snäll, jag vill att allt ska bli bra. Det är mycket möjligt att jag är överkänslig just nu, det känns som att det enda jag gör just nu är att ta in all dålig information, vänder det bra till dåligt samtidigt som jag längtar och övertalar mig själv att det kommer att bli bra.
Alla dessa känslor kan ju också bero mycket på vädret just nu, det otroligt tråkiga, blöta, trista, kalla vädret som jag inte orkar leva i. Jag vill att det ska bli vår och att det ska bli sommar och att jag ska få åka så jag slipper kalla slaskiga Sverige. En sammanfattning är alltså JAG VILL ATT TIDEN SKA GÅ.
Kommentarer
Trackback
